Samtycke och självbestämmande – vad får den enskilde bestämma när de har god man?

En av de vanligaste missuppfattningarna kring god man är att den enskilde – den person som har fått en god man förordnad – förlorar sin rätt att fatta egna beslut. Så är det inte. God man är ett frivilligt stöd, inte en inskränkning i handlingsförmågan. Att förstå skillnaden är avgörande, både för den enskilde och för anhöriga som funderar på att ansöka om god man.

Proposition 2025/26:92, Ett ställföreträdarskap att lita på, som riksdagen förväntas besluta om under våren 2026 med ikraftträdande den 1 juli 2026, ägnar särskild uppmärksamhet åt frågan om samtycke och självbestämmande. Regeringen slår fast att respekten för den enskildes vilja och integritet ska genomsyra hela systemet med ställföreträdarskap.

Vad innebär god man rent rättsligt?

God man regleras i föräldrabalken 11 kap. och kan förordnas av tingsrätten för en person som på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållanden behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person. Det viktiga är att ett förordnande om god man inte påverkar den enskildes rättsliga handlingsförmåga. Den som har god man kan alltjämt:

• Ingå avtal och göra köp för sin vardag.
• Rösta i allmänna val.
• Ingå äktenskap eller registrerat partnerskap.
• Upprätta testamente, under förutsättning att de har erforderlig testamentsförmåga.
• Ansöka om bidrag, klaga på myndighetsbeslut och företräda sig själv i domstol.

God man agerar vid sidan av den enskilde, inte i stället för. I praktiken innebär det att god man behöver den enskildes samtycke för att vidta de flesta åtgärder.

Samtyckeskravet – godmannens viktigaste begränsning

Att god man behöver den enskildes samtycke är en grundläggande princip i föräldrabalken. Enligt 11 kap. 5 § ska god man, om det är möjligt, inhämta den enskildes samtycke innan en rättshandling vidtas. Detta gäller särskilt vid mer ingripande åtgärder som att sälja en fastighet, teckna lån, avsluta konton eller ingå långvariga hyresavtal.

Vad säger Prop. 2025/26:92 om självbestämmande?

Proposition 2025/26:92 understryker att det nuvarande systemet ibland brister i respekten för den enskildes vilja. Kritik har framförts om att gode män ibland fattar beslut utan att konsultera den enskilde i tillräcklig utsträckning, och att den enskilde inte alltid informeras om vad som sker i deras ärende. Propositionen föreslår därför ett antal förstärkningar:

• Tydligare dokumentationskrav: God man ska dokumentera hur den enskildes inställning har inhämtats och beaktats inför viktiga beslut. Detta skapar spårbarhet och minskar risken för att den enskilde förbigås.
• Stärkt information till den enskilde: Den enskilde ska alltid hållas informerad om vilka åtgärder god man vidtar och varför. Det räcker inte att skicka en kopia av årsräkningen – löpande kommunikation förväntas.
• Rätt att byta god man vid intressekonflikt: Om den enskilde har grundad anledning att anse att god man inte respekterar deras vilja, förstärks möjligheterna att begära byte. Överförmyndarnämnden ska ta sådana ansökningar på allvar och handlägga dem skyndsamt.
• Proportionalitetsprincip: God mans uppdrag ska avgränsas till vad som verkligen behövs. Om en person enbart behöver hjälp med den ekonomiska förvaltningen ska uppdraget inte innefatta personlig omvårdnad, och vice versa.

Skillnaden mellan god man och förvaltare

Det är här distinktionen mellan god man och förvaltare blir avgörande. Om en person har en god man behåller de, som framgått, sin fulla rättsliga handlingsförmåga. Förvaltarskap är en betydligt mer ingripande åtgärd som kan begränsa den enskildes möjlighet att rättshandla på egen hand inom det område förvaltarskapet avser. Förvaltarskap beslutas av tingsrätten och kräver att det är uppenbart att god man inte är tillräckligt.

Prop. 2025/26:92 betonar att förvaltarskap ska användas restriktivt och att myndigheterna bör pröva om god man kan vara en tillräcklig lösning innan ett förvaltarskap beviljas. Denna proportionalitetsprincip är central för att värna om den enskildes autonomi och mänskliga rättigheter.

Praktiska konsekvenser – vad innebär det för dig?

Om du är anhörig och funderar på att ansöka om god man för en närstående är det viktigt att kommunicera tydligt med den person som berörs. Ansökan om god man görs till tingsrätten och kräver i normalfallet att den enskilde, om möjligt, ger sitt samtycke. Tingsrätten ska i sin bedömning säkerställa att förordnandet verkligen behövs och att det inte är ett mer ingripande alternativ än nödvändigt.

Om du redan har god man och upplever att din gode man inte respekterar din vilja – till exempel fattar beslut utan att fråga dig, eller vägrar agera trots att du ber om det – har du rätt att vända dig till överförmyndarnämnden i din kommun och begära byte av god man. Du kan också anlita juridisk hjälp för att formulera din begäran och se till att den hanteras korrekt.

Vill du veta mer eller behöver du hjälp?

Att navigera reglerna kring god man, samtycke och överförmyndarrätt kan vara komplicerat – särskilt när man befinner sig mitt i en svår situation med en sjuk eller sårbar närstående. På Godmansjuristen hjälper vi dig att förstå vad som gäller i just ditt fall, och vi hanterar hela ansökningsprocessen till ett fast pris utan dolda kostnader. Vi finns tillgängliga via WhatsApp och svarar alltid samma dag.